Ni får ETT till.

Eftersom många frågar om hur det är att vara hemma igen tänkte jag ge er ett allra sista inlägg om just detta, och hur tankarna gick på flyget hem. Det är dock väldigt svårt att förklara, så jag ber om ursäkt redan nu ifall det blir osammanhängande!

Vi börjar från början, med flygresan hem. Jag och Karin satte oss på planet och höll båda andan när planet lyfte. Vi tittade på varandra och utan att säga något tog vi varandras händer. Vi satt så tysta ett tag och bara tog in vad det var som hände. För nu lämnade vi Amerikansk mark, på riktigt. Det var en så konstig känsla att titta ner på San Francisco och veta att man lämnade staden som varit ens hem för ett års tid. Då kom första vågen av känslor. Det var först då jag förstod att jag lämnade min Amerikanska familj. Att jag inte längre skulle få återvända till mitt rum, till mitt hus. Och vem vet när man kommer få se dem igen? Kanske kommer det dröja tio år, och isf kommer barnen vara 18 och 15 år gamla.. Jag har fått ett så starkt band till min familj där, starkare än jag någonsin kunde hoppats på. De är verkligen min andra familj, och jag kommer sakna dem hur mycket som helst!
Men efter att vi hade varit uppe i luften ett tag började tankarna gå över till vart det var vi var påväg. Att vi nu skulle få återvända till vårt kära Sverige. Då kom andra vågen av känslor. Det var nästan så jag ville ställa mig upp och hoppa runt, så glad var jag. Dock var jag också så nervös att jag hade ont i magen... När vi såg svensk mark under oss, och kände planet landa kunde jag inte annat än le. Vilken lättnad det var att veta att man nu faktiskt befann sig på svensk mark, och man visste att familjen stod och väntade bara en liten bit därifrån.
Nervösa sprang vi och hämtade våra väskor, stannade upp, kramade varandra och tog ett djupt andetag. Nu var det dags, nu skulle vi gå ut genom dörrarna och träffa vår familj igen.

Glädjetårarna sprutade när jag såg dem och det gick inte att sluta kramas. Mamma & pappa, Lina, Aron & Lowa samt mormor och morfar fanns där för att hämta upp mig. Vilken GLÄDJE! Nu kan vi snacka om att vara lycklig :) Vi hämtade också upp Jonna på vägen hem, HELT underbart!

Nu till andra delen, hur det var att komma hem. Jag öppnade dörren till huset, och det kändes som att jag varit borta i kanske en vecka ist för ett år. Allt såg likadant ut, och det kändes verkligen inte som att man varit borta alls. Sen gick jag in i köket och jag kände mig plötsligt som en jätte. Som att allt hade krympt. Bänkarna, fönstren, glasen, kyl&frys.. allt. Det kändes som att jag hade växt kanske 10cm! Då märker man verkligen skillnad på USA och Sverige, haha. Men till slut gick jag upp för att kolla på mitt rum (trodde jag) men då hade mamma och pappa gjort om ett helt nytt rum åt mig! Och jag var så glad, för de hade köpt mig en ny säng, målat om och satt in nya möbler. Jag har nog världens finaste rum nu! (Och världens snällaste mamma och pappa!)

Nu till hur det då känns att vara hemma., och jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Först och främst känner jag en oerhörd glädje att få vara tillbaka igen. Att kunna se min familj när jag vill och framför allt att vara i samma tidszon! Jag älskar att kunna äta den svenska maten, att känna mig bekväm i huset, att få köra bil på svenska vägar, kunna se ut hur jag vill när jag vill och bara få vara HEMMA.
Men jag känner mig också lite lost. Jag är en människa som gillar att ha kontroll, vilket jag inte riktigt har nu. Jag har glömt bort en massa saker, hade t.ex. glömt bort att man betalar med chipet här, hur man kör till vissa ställen, hur man småpratar med människor på svenska och jag hade tom glömt bort hur man sätter på ljudet på TV:n (vilket min syster tyckte var ganska roligt eftersom det brukar vara jag som har full koll). Så det är väl lite det som är det jobbiga just nu, att man i stort sett känner sig.. ja, trög. Men man får ta det lite långsamt och bearbeta saker som de kommer. Jag ska börja med att få koll på alla mina saker, och gå igenom allt som jag lämnade hemma. Tro mig, det är inte lite grejor! Kan ju säga att rummet snabbt vändes upp och ner..

När jag tittar tillbaka känns det som att jag pausade mitt liv i Sverige när jag åkte till USA. Jag stängde ner min svenska värld för att öppna upp en ny, med en ny familj, ett nytt hus, nya vänner och nytt område. Jag levde lite som i en bubbla där borta, och tänkte inte riktigt på vad som skulle hända när jag kom hem igen. Men nu har jag hoppat ur den bubblan och satt mitt liv i Sverige på play igen. Det liv som jag levde i där känns nu som en dröm, som att det inte riktigt hände på riktigt. Men för att inte glömma bort denna fina dröm har jag packat ner vissa saker från året, och saker jag fått från familjen i en låda, min USA låda. När jag öppnar den får jag tillbaka fina minnen på vad vi gjort och på hur bra jag verkligen hade det, men så fort jag stänger den är jag tillbaka i verkligheten, och allt som har med den att göra.

Mycket blandade känslor som sagt, och mycket ligger kanske i att jag inte riktigt vet vad som kommer hända framöver. Jag har nämligen inga planer för hösten utan har mest tänkt söka jobb, vilket jag ännu inte börjat med. Men så fort jag kommer igång och gör det kanske jag kan slappna av lite, för jag gillar inte när jag inte vet vad som ska ske (som jag sa innan, så gillar jag att ha kontroll, haha) Men jag antar att man egentligen bara ska njuta av att vara ledig nu, och tänka att allt löser sig till slut vilket jag vet att det också kommer göra :)

Så glada tankar är det som gäller nu! Och för er som undrar, så ångrar jag inte att jag inte förlängde, för ett år var verkligen tillräckligt för min del. Alldeles lagom så att säga! Klart jag kommer sakna allt som har med USA att göra, men nu är det dags för nya äventyr och utmaningar :)

Hoppas det inte blev alltför osammanhängande, och att ni fick en liten förståelse av hur det är att vara hemma igen!
Och kan ju avsluta med ett par härliga bilder på världens skönaste unge :)

Kärlek < 3

Kramar till er alla!
/Filippa

Ett sista inlägg.

Då är man tillbaka i Californien igen. Vi landade i fredags morgon efter en helt fantastiskt bra semester. Lite halvt trötta kan man ju säga att vi var eftersom vi flög nattflyg och inte satt på det mest bekväma planet. Men väl hemma hos Karin var det bara till att börja packa upp sakerna från Hawaii och packa om igen, vilket tog större delen av dagen. Sen så var det andra saker som skulle fixas som att stänga ner bankkonton och skriva ut bilder från vår undervattenskamera vi hade när vi snorklade. På kvällen bestämde vi oss för en sista myskväll med bara oss två, så det blev bion: Horrible Bosses, som var brabrabra!
Lördagen spenderades inne i SF med shopping för hela slanten. Hade nämligen lite pengar över efter vår Hawaii resa (!!) , så fick bli några sista klädesplagg som minne från denna underbara stad :)
På kvällen blev det avslutningsmiddag med Carro och Linda på cheesecake factory för sista gången. Jobbigt jobbigt att säga hejdå alltså...
Men nu är dagen här, dagen då jag ska resa tillbaka till Sverige igen. Om endast 3h kommer vi åka mot flygplatsen, och om 6h lyfter planet...!! Jag har sovit min sista natt i USA, och det känns så himla stört. Känslorna går upp och ner och fram och tillbaka.. GAAH, vet inte vart jag ska ta vägen!!
Snart, snart SNART kommer folk att prata svenska runt mig igen, bilarna kommer vara mindre, vädret sämre, jag kommer kunna äta svensk mat, träffa min familj och vänner, få köra manuell bil igen och om två veckor kommer jag säkert redan vara uttråkad. Men det är sånt som kommer sen, för just nu vill jag bara HEM. Åh, vad jag är lycklig!!

Detta kommer vara det sista inlägget jag gör på denna blogg, då detta bara har varit för mitt år här i USA. Så för er som vill veta mer vad som hände på resan, se bilder eller bara vill veta vad som händer i mitt liv, ni får helt enkelt se till att träffa mig hemma i Sverige :)

So, that's all folks!
Nu ska jag återgå till att vara nervös..

Puss och kram
/Filippa

Halsningar fran HAWAII!

Aloha vanner!
Har kommer bara en kort halsning fran ett soligt Maui.
Jag och Karin har det helt underbart har borta i paradiset! Vi borjade pa Waikiki med sol, bad, pearl harbor, scooter tur, paradis strander, harliga kvallar med solnedgang pa stranden, undervattensscooter med snorkling och sa provade vi pa pub crawl (sjukt rolig grej med dans fran 8-4!) Efter sex dagar dar akte vi vidare till Maui dar vi ar nu. Har ar det ett helt annat klimat och man far se Hawaii fran ett helt annat perspektiv, vilket ar sjukt kul. An sa lange har vi lanat bil en dag, badat i vattenfall, hangt pa mer paradis strander, snorklat med jatteskoldpaddor, vandrat runt i en gammal stad och kollat solnedgang. Imorgon ska vi ge oss ut pa aventyr med ett par fran hostelet och aka runt on. Kommer bli spannande, da vi inte har en aning om vad som vantar!
Var semester har varit sjukt impulsiv, och jag alskar det! Man vet aldrig vad som vantar kommande dag, sa man har inga forvantningar vilket gor allt sa sjukt mycket battre! Att vi dessutom bara har gjort halften av var resa ar stort! Jag vet inte nar jag var sa har lycklig senast. Vi njuter verkligen av livet, och jag onskar resan aldrig skulle ta slut. Just nu kanns Sverige LANGT borta...

Nu vet ni iaf att jag lever! Nasta uppdatering kommer nog inte bli forran vi ar tillbaka i SF.
For nu ska jag aterga till att njuta av den BASTA semestern!
Ha det sa bra sa lange, och kom ihag att njuta av livet!

Aloha!
/Filippa

Aloha!

Nu är det nära.. Om ett dygn så sitter vi på planet till Hawaii! Det är minst sagt två taggade tjejer som sitter på Karins rum (trots att vi inte riktigt förstår vad det är som ska ske) Väskorna är packade, allt är under kontroll och vi är på G!
Jag kan verkligen inte förstå att vi faktiskt ska på semester dock.. inga mer barn som skriker, inga tider att passa och vi kan ta dagarna preciiiis som dem kommer. Fy katten vad skönt det ska bli!

Detta kommer förmodligen bli sista inlägget innan vi åker, sen vet jag inte när och var jag kommer kunna uppdatera, men ska försöka skriva en rad då och då, så ni vet att jag lever :) Annars så är jag tillbaka i SF igen den 2:a september för några sista dagar innan det blir dags att bege sig hemåt.

Men först: HAWAII!

Aloha!

/Filippa

Last time.

Då har jag lämnat Novato och familjen.. sjukt konstig känsla måste jag säga. Och det gick ju inte utan tårar. Fick en massa fina saker av dem med, min finafina familj. Galet vad jag kommer sakna dem..
Men nu ska jag försöka att fokusera på Hawaii, och bara ha semester den sista tiden. Det ska bli så himla skönt! Bara ligga på stranden och inte behöva tänka på nått. Mums!!

Men nu är det läggdags, för imorgon ska det planeras och fixas i mängder.

/Filippa

It's time to leave.

Väskorna är nu i stort sett packade och klara. Jag har vägt dem och jag tror nog att det kan lösa sig med vikten till slut. Jag ska flytta runt lite grejor och slänga lite mer, så vi får se vart det slutar :)
Det känns knäppt att detta är min sista kväll i huset.. jag ska umgås med mina vföräldrar för sista gången, säga godnatt till dem för sista gången, gå och lägga mig i denna säng för sista gången.. det är stört. Jag sa dessutom precis hejdå till fina fina Linda, och det blev som väntat ett tårkalas. Jag är värdelös på att säga hejdå.. men vi ska ses i SF en sista gång när jag och Karin kommer tillbaka från Hawaii! Sen bor vi ju BARA 6h från varandra i Sverige..
Vi hade iaf en bra dag med massa prat, lunch på BJ's och efterrätt på cheesecake factory. Tack Linda för att du är så bra! vet inte vad jag skulle gjort utan dig mina sista sex månader. < 3

Nu ska jag visst bestämma en film eller ett spel som vi ska göra tillsammans, för att bara umgås denna sista kväll. Mys på det!

Nästa gång vi hörs kommer jag befinna mig hos Karin!

/Filippa

Woops.

Woops, klockan är lite för mycket och jag borde sova..
Men måste bara säga att jag haft min sista jobbdag idag! Jag är nu helt fri i jag vet inte hur länge! Som min värdpappa sa idag så är jag DONE. Jag är klar med mitt år... jag kan inte fatta att det är sant. Börjar få ont i magen nu med för att jag är nervös för kommande dagar. Det känns som att det är så mycket som kommer hända, och så många känslor som jag kommer behöva hantera..
Sa tex hejdå till två svenska kompisar nu ikväll, Sabina och Sara. Usch vad jag hatar att säga hejdå... men vi hade iaf en mycket trevlig kväll med middag, spel och skratt i mängder. Så härligt det är med lite tjejkvällar!

Nehe, nu måste jag sova. Imorgon blir det packning, förhoppningsvis träffa linda och sedan ha en sista myskväll med familjen.
Näst sista natten i min underbart sköna säng.. åh så jag kommer sakna den!

/Filippa

Done.

Då så, då har jag förhoppningsvis fixat alla presenter jag ska ge till min vfamilj. Ni kan få foton på allt så fort jag gett det till dem :)

Nu försöker jag ladda för min sista jobbdag imorgon.. Alltså det är ju så sjukt.. jag vet att jag säger det om och om igen, men jag kan verkligen inte förstå att detta är min sista helg i detta hus med denna fruktansvärt fina familj. Usch vad det kommer bli tungt att lämna dem på söndag. Tårarna kommer spruta.. tack och lov har jag Karin som kan trösta och peppa mig för Hawaii ist. Vi får ta hand om varandra nu tills vi sitter på planet till Sverige!

Annars händer det väl inte så mycket, utan det är mest förberedning för resan som står på schemat och det kommer vara det jag skriver om nu det sista. Det finns liksom inte rum för så mycket annat :P

GAAAAHH, jag ska HEM snart!! Åh, så jag längtar till min familj < 3

/Filippa

At the doctors.

Efter 10 dagars lidande var det dags att bege sig till doktorn. Min vmamma och barnen tog mig dit. Vi fick först fylla i papper om försäkring och annat, sedan fick jag sätta mig ner och vänta. Efter ca en minut kommer sköterskan fram med ett munskydd till mig (eftersom jag har hosta) så jag känner mig lite som att jag har pesten där jag sitter med en blå mask i ansiktet. Därefter får jag gå in ensam i ett annat väntrum där jag sitter ett tag alldeles själv. Till slut kommer en sköterska ut (som pratar så sluddrigt så jag har svårt att uppfatta vad hon säger) Hon låter mig ta av mig munskyddet och tar lite prover, dvs feber, blodtryck, puls m.m. Allt var i stort sett ok förutom att jag hade lite förhöjd feber. Hon ger mig då som ett förkläde och ber mig ta av mig tröjan och sedan ta på mig förklädet ist. Men måste säga att det kändes väldigt onödigt, då detta bara var för att doktorn skulle kunna lyssna på mina lungor. I Sverige så slösar vi inte på sådant utan där drar vi ju bara upp tröjan en bit, eller?
Aja, det visar sig iaf att jag har som en inflammation i luftvägarna, så jag ska äta antibiotika nu i fem dagar. Hoppas verkligen att det hjälper så jag kan åka pigg och frisk till Hawaii!
Nu är det bara alla försäkringspapper som ska fixas, så jag inte behöver betala kalaset på egen hand. Hoppas att det ska gå smidigt!

Egentligen skulle jag fixat presenterna till familjen idag, men doktorn tog ganska lång tid, så det får jag fixa imorgon ist. Jag tog ist fram min andra stora resväska, och nu har jag börjat fylla den med alla mina kläder. Kvar i garderoben finns bara ett fåtal plagg som jag ska ha de kommande dagarna. Dock har jag ingen aning om hur mkt väskan kommer väga, och om jag kommer få plats med allt.. men det märker vi tills på söndag! Börjat har jag iaf :) känns himla konstigt...

/Filippa

Nedräkningen har börjat.

Ja, nu katten!! Idag är det endast 1 ynka vecka kvar till Hawaii! Jag är inne på min sista jobb vecka, och har bara 3 jobbdagar kvar.. för på söndag skjutsar min vfamilj ner mig till Karin där jag ska sova två nätter innan vi åker. Detta är sjukt, på riktigt. Det kändes aldrig som att de här dagarna skulle komma. Pratade precis med Karin, och det var inte längesedan vi satt på Starbucks och började planera vår resa, men då var det inte en vecka, utan 5 månader kvar. Var sjutton tog de månaderna vägen? Det kan man få fundera på ett tag. Men nu på slutet så känner jag mig helt messed up. Dels så är det sjukdomen som gjort mig svag, så jag inte orkat ta tag i något, samtidigt som det är tusen olika känslor att hantera. Jag menar, jag är ju faktiskt hemma, HEMMA, snart.. och jag kommer få krama mina nära och kära igen! Jag längtar mer och mer för varje dag.. det känns så overkligt! Sen stressar man upp sig själv en massa för allt som måste fixas, så man blir helt koko i huvudet. Det är presenter till familjen, nödvändiga saker att ta med till Hawaii, det ska packas, städas (grovstädning på hög nivå) och så ska man säga hejdå till alla. Inte konstigt om man blir snurrig i huvudet. Kommer kännas skönt först när vi sitter på planet till Hawaii, då man vet att semester väntar, sen när vi sitter på sista planet till Landvetter. Vilken glädje det kommer bli!

Men jag måste ta en sak i taget och börja med sakerna som ska fixas innan Hawaii. Nu får sjukdomen säga vad den vill, för jag har inte tid att vila längre. Jag måste fixafixafixa!

/Filippa

Reunion.

Första jobbdagen är avklarad! Var ganska påfrestande att ha hand om barnen, men ju längre dagen gick dessto mer energi kändes det som jag fick, så förhoppningsvis försvinner bara hostan snart med!

Efter jobbet så mötte jag upp en kär gammal vän till mig för middag! Det är nämligen så att en klasskompis, sen gymnasiet är på besök här i trakterna hos en aupairkompis till henne. Vi har inte setts på över ett år, och nu ses vi här, på andra sidan jordklotet, hur sjukt är inte det!? Grymt kul var det iaf, för som vi skrattade! Och det fanns så mycket att prata om att vi nästan helt glömde bort att beställa maten. Det är komiskt att man bara kan ta upp vänskapen där man lämnade den, och att allt är likadant som innan. Vi kunde inte sluta le på hela kvällen, och många gamla goda minnen togs upp. Tack Martina för en sjukt bra kväll!! Jag behövde verkligen detta.

/Filippa

Strength.

Det är något jag behöver, men saknar just nu.
Min kropp är fortfarande så fruktansvärt svag, hostan gör mig tokig, magen trotsar och gör ont när jag äter och känslorna går inte kontrollera.. jag orkar inte mer. Kan jag inte bara få bli frisk nu? Tycker en veckas lidande är tillräckligt. Sen ska jag dessutom jobba imorgon, vilket kommer bli intressant.. mina barn fattar nämligen inte riktigt att jag inte mår bra.
Andas in, och andas ut.
En timme i taget är min taktik nu. Tror jag ska unna mig en film och krypa ner under täcket ett tag då familjen precis åkte bort en runda.
Förhoppningsvis är det en ny dag imorgon, som kan ge mig nya krafter!

/Filippa

Suprise!

Denna snygging överraskade mig, vilket gjorde min dag.

Kärlek till dig.

Det är dessutom hennes födelsedag imorgon, så tycker ni kan passa på och ge henne ett stort GRATTIS!!

/Filippa

Rix Fm.

Dagen bara försvann.
Vaknade vid tio och skypade med mamma, pappa och Lowa. Därefter var jag kvar i sängen till ca halv tre. Tog en dusch och försökte få i mig lite lunch. Tillbaka till sängen efter det, men då jag fick lite (med betoning på lite) mer energi utav maten så gick jag igenom lite småprylar, tog ner alla foton som var uppsatta på väggarna och packade om väskan som inte ska till Hawaii. Så jag fick iaf något utträttat! Efter det var det dags för middag och sen kollade vi precis klart på Despicable me in 3D.
Kroppen mår lite bättre idag, och jag känner att jag får lite mer energi hela tiden, så ser det som positivt! Dock är hostan en pain.. lite hostmedicin skulle inte sitta fel.
Hoppas på en god natts sömn, och på att jag känner mig ännu bättre imorgon, för då måste fler saker uträttas!

Då jag vet att systrarna mina var på rix fm i Växjö idag, så hittade jag två bilder från förra året när jag var med. Första bilden är med Jonna påväg dit, och andra på Lina när vi är på plats! Mysig festival det där! Hoppas ni hade en trevlig kväll :)

Saknar er < 3

/Filippa

I wish there was something I could do

Frågan är om man ska börja detta inlägg positivt eller negativt..

För att pigga upp mig själv lite så börjar jag nog från början med lite bilder och glada dagar.
I torsdags drog vi som sagt iväg till Lake Tahoe. Och vi tre som satt i baksätet var minst sagt taggade! Speciellt när man får på sig ett par för stora glasögon..

Vi kom fram och upptäckte att vi faktiskt bodde på vattnet! Bilden nedanför visar utsikten från mina vföräldrars sovrum, och bryggan nedanför är vår. Det var en supermysig stuga vi bodde i med modern inredning, som till min förvåning, påminde mycket om Sverige! I stugan bredvid oss bodde Scotts bror med fru och barn, och lite längre ner på gatan fanns hans andra bror samt mamma och pojkvän till henne. Hela tjocka släkten med andra ord!

De första två dagarna spenderades bl.a. på en träbåts-utställning (familjens båt var med och dömdes, då den firade 50 år på sjön i år!) Det kanske inte var min favoritsak att göra men det var ändå ganska intressant. Jag skulle nog dock säga att farsan och morfar skulle uppskattat det mer. (Och var inte oroliga, jag har några coola bilder sparade åt er ;))

(Båten nedanför är inte familjens)

Och oj vad jag saknat sjövatten! Att slippa känna lukten av klor eller försöka borsta ett hår som vatt i saltvatten.. vilken glädje!

Några av båtarna som var med i utställningen. Det var nämligen prisutdelning lite längre upp i sjön! Och spana in vattnet och färgerna på kommande bilder. Det måste vara det klaraste sjövatten jag någonsin sett.

Ser ni snön som fortfarande ligger kvar på bergstoppen? Vackert!

(Bara för att förklara, så var det alltså vid denna sjö jag var och åkte skidor i vintras :)) Scotts två bröder, deras kompis och jag tog båten tillbaka från prisutdelningen :)På söndagen och måndagen spenderade vi mycket tid till att åka på den här godingen! Det var sjukt kul när Scott och Lori hade hand om körningen, men när Scotts bror skulle köra... då kan vi snacka om att kämpa för sitt liv för att inte flyga av! Jag flög flera meter upp i luften, skrapade benen på insidan av ringen, skuttade som en galning, fick svårt att andas av ansträngningen (och att flytvästen satt så tajt) och till slut så ser jag en gigantisk våg komma mot mig och förstår att nu smäller det. Jag flyger upp, tappar greppet om ringen, landar med arslet först (och det är MÅNGA km/h jag landar i) gör två kullebyttor och glider på axlarna med benen över huvudet tills jag sjunker. Där kan vi snacka smärta! Hade så ont i baken att jag trodde jag blödde, haha.. och jaa, han försökte få av mig med flit. Grabbar alltså.. ;)

Samma dag som jag flög av ringen vändes hela veckan. Jag blev nämligen sjuk. Jag fick feber, hosta, halsont, ont i huvudet, ont i kroppen, jag fick inte behålla maten jag åt, kunde inte sova och dessutom hade jag träningsvärk värre än någonsin innan. Därför har jag de senaste dagarna spenderat min tid liggandes i soffan eller sängen medans familjen har varit iväg på massa roliga äventyr, och jag har varit så fruktansvärt uttråkad.
Jag börjar kanske se en ljusning, då jag nu kan behålla maten (som idag bestått av liiite flingor till frukost, liiite sallad och kyckling till lunch och sen en nektarin till middag), men det blir inget jobb för mig imorgon. Jag är så svag just nu, så jag kan knappt gå.. visst låter det som ett underbart sätt att spendera några av mina sista dagar i USA på?

A tragic thing has happend, that no one can understand..
R.I.P. and may the Lord be with your family.

/Filippa

On vacation!

Tyvärr har vi inte fått internet i vår stuga, som var lovat, så det är därför det inte har varit några uppdateringar. Men så fort jag kommer hem ska ni få bilder och smaskiga detaljer :) Just nu skiner iaf solen, grillen är på och jag sitter med utsikt över vattnet. Livet är allt bra ibland!

Vi hörs om några dagar igen :)
Ha en bra vecka!

/Filippa

Weird feeling.

Idag så var jag på gymmet för allra sista gången här i USA. Jag kommer förmodligen aldrig mer få träna på mitt kära YMCA igen.. Det känns så knäppt att tänka att man gör vissa saker för sista gången nu. Och jag kan inte förstå att jag snart ska säga hejdå till allt detta. Detta är ju min stad nu, min bil, mitt hus, mitt rum..

Just nu vet jag inte riktigt hur jag mår, jag känner mig helt snurrig i skallen. Det är så mycket blandade känslor, så mycket att fixa och så mycket att tänka på. Det gäller att försöka ta en sak i taget, annars blir man tokig. Jag är så glad över att jag har min amerikanska familj dock, som verkligen hjälper och stöttar mig. De har ju redan gått igenom denna fasen med tre andra au pairer, så de vet vad som behöver göras! Och imorgon drar vi iväg till Lake Tahoe en vecka, så hoppas kunna släppa allt för ett tag och bara njuta av att ha semester :) Tror nog det kommer bli en bra vecka! Och förmodligen kommer vi ha wifi där, så jag kan ta med mig datorn!

Måste bara nämna att det är så oerhört smidigt att packa i detta hus! Jag har ju toaletten precis utanför rummet, så jag behöver bara ta två steg för att hämta saker där inne, och resten har jag ju på rummet. Det är skillnad mot hemma då man fasade för att packa, eftersom sakerna var utspridda lite varstans i huset. Man fick springa upp och ner och upp och ner och upp.. ja ni fattar, man blev ju tokig till slut! Här kanske det tar ca 10min, max! Det är skönt att något faktiskt är smidigt för en gångs skull ;)

/Filippa

Dolphins!

Dagen spenderades på Stinson beach med Linda och hennes barn! Det var lite dimmigt och kallt på stranden, men höll man igång i sanden, eller gömde sig under parasollet var det ganska skönt :)
När vi skulle dra oss hemåt hör vi en man ropa "delfiner!" och ute till havs ser vi då en stor flock av dem! Det måste varit runt 5-6 stycken om inte fler, grymt coolt alltså! Inte behöver man åka till Hawaii inte ;)
Och som vanligt när man varit på stranden hittar man nu sand lite varstans..

Efter stranden fick jag sluta lite tidigare, så drog mig till gymmet och har nu precis duschat. Sitter och väntar på att någon ska komma hem med en bil så jag kan få åka iväg och leta efter en resväska. Skulle vara så skönt att ha det fixat innan Lake Tahoe!
Idag är det 3 veckor kvar till Hawaii.. och jag börjar längta mer och mer tills jag är hemma i Sverige igen! Jag vet att jag kommer tröttna väldigt fort, men jag känner mig klar med USA nu. Ett år har verkligen varit den perfekta tiden! Jag längtar till man får göra de självklara sakerna som att kunna gå in till Q8 och hyra en film, åka till ICA och handla mat, ta cabben ut till stugan och kunna vara i samma tidszon som min familj.
Jag är helt enkelt redo för hemgång!

/Filippa

Los Angeles!

Det finns så mycket som jag skulle vilja berätta om denna resa, och det finns så många bilder som jag skulle vilja visa, men jag har helt enkelt inte tid till det. I stället får ni ett fåtal utvalda bilder och lite kort info om helgens gång!

Vi drog oss söderut på onsdag natt och var framme vid Redondo beach vid ca 06.30am. Där hade vi bestämt oss för att äta frukost på "The OC- diner" som är med i "OC" serien. Väl framme blev vi ganska skeptiska. Det var verkligen inte alls som man tänkt sig. På taket t.ex. hittade vi denna lilla godingen:

Ja, det är faktiskt ett riktigt hajhuvud! Och fåglarna som satt på taket och åt var inte lite stora.. Men vi trotsade stanken som fanns utanför och beställde våra pannkakor.

Lite lagom trötta sådär efter att ha varit vakna hela natten..
Vi fick vår mat och gick därifrån utan att ge driks, då pannkakorna var brända. Men vi var glada ändå, det var ju en upplevelse i sig!

Just det, kortfattat var det. Men efter Redondo blev det besök på Huntington och Venice beach innan vi trötta drog oss till hotellet.

Efter en natts sömn var det dags för Universal Studios! Vi var extremt taggade och dagen blev oerhört lyckad! Att få se platserna där de har spelat in alla filmer var sjukt coolt!

Tyvärr höll de på att filma när vi var där, så vi fick aldrig åka in på Wisteria lane (Desperate housewifes gatan) men här är iaf början av den!

City Walk at night.Dag 3 börjades med Hollywoodskylten!

Därefter drog vi oss ner mot Walk of fame, Sunset blvd och Rodeo drive!

På lördagskvällen bestämde vi oss för att gå på bio i den "lilla" staden vi bodde i. Den visade sig vara ganska stor dock då vi hann gå (springa) till två olika biosalonger innan vi hittade den rätta. Och vilken mysig liten stad!! Vi missade att ta med kameran, men vi hittade världens mysigaste torg. Det spelades musik, människor fanns överallt, det fanns en upplyst fontän i mitten, en massa mysiga affärer och ja, urgulligt var det! Tänk om man ändå kunde hitta sådan stämning i Sverige!

Söndag skulle bli en resedag, men vi hann iaf med ännu ett besök på Venice beach innan vi var tvugna att dra oss. Så vi vandrade längs strandpromenaden och kollade runt i de olika affärerna och stånden. Jag har nog aldrig sett så många roliga, udda människor på samma ställe i hela mitt liv, haha! Det hade sin charm, men fräscht kan jag ju inte säga att det var..

Sista stoppet blev sedan lunch i Santa Monica!

Det var bara lite smått om vad vi haft för oss denna resa, men oj så bra den har varit!
Allt har flytit på hur bra som helst, och vi har skrattat i mängder!

Nu laddar jag för jobb två dagar till innan jag återigen måste packa väskan för att åka på semester till Lake Tahoe med familjen!

Idag på monnen fick jag dock (genom min systers blogg) reda på att min katt har blivit sjuk.. Jag fick en väldigt obehaglig känsla, och jag har gått och varit orolig hela dagen. Jag hoppas verkligen allt kommer bli bra med fina lilla x-et..
Jag kommer ju hem snart!

/Filippa

LA, here we come!

Mitt uppe i packning!
Det är en del saker man måste tänka på alltså, men känns som att jag börjar få koll på läget :)
Nu har förhoppningsvis allt löst sig och resan kommer återigen bli kalas! Kan förtfarande inte riktigt förstå vad det är vi ska göra dock :P Men ska bli oerhört skönt att komma bort lite och få vara utan barn i 4 dagar. Man behöver verkligen få ett break ibland!
Så nu kommer det inte bli någon uppdatering här förrän jag kommer hem igen på söndag eller måndag. Hoppas ni alla får en riktigt bra helg!

/Filippa

Vem sa att det skulle vara smidigt..?

Har varit duktig och sytt tre utav mina klädesplagg ikväll! Så ist för att tex lägga ut pengar på ett par nya svarta shorts kan jag återigen använda mina gamla :) sjukt bra nu när jag försöker spara mina pengar!

Annars har det varit en dag då jag fått ta många djupa andetag.. Barnen gjorde mig galen på morgonen och det var nära att det brast totalt för mig. Men då gäller det att vända sig om, andas ut och in några gånger sedan vända tillbaka med ett leende på läpparna. Men där snackar vi om att öva tålamodet!
Sedan ringer kära Karin och berättar att Sabina inte längre kommer kunna hänga med oss till LA, för hon har skadat sina knän.. Detta gjorde då genast allt mycket krångligare. Nu kommer Karin vara den enda som får köra hyrbilen (Linda och jag har inte fyllt 20 än) och hon kommer ha problem med att hämta upp den, då ingen är hemma och kan skjutsa henne, vilket är ett stort problem just nu.. Sen kommer jag och Linda behöva ta buss och tåg till Karin, vilket kommer bli ganska komplicerat, ist för att ta Lindas bil som vi hade tänkt från början.. Men förhoppnigsvis kommer allt lösa sig till slut. Gäller bara att ta ett par djupa andetag som sagt, och inte stressa upp sig. Men oj vad jag önskar att något bara kunde gå smidigt för en gångs skull.

Nu ska jag unna mig 30min i soffan innan sängen!

/Filippa

11 months..?

Har det verkligen gått 11 månader sedan jag vinkade av mamma och pappa på Landvetter flygplats? Sedan jag satte mig på ett flygplan mot New York? Sedan jag för första gången i mitt liv satte min fot på amerikansk mark..? Det måste vara de snabbaste och mest händelserika 11 månaderna i mitt liv. Jag har varit med om så otroligt mycket, och jag har fått så mycket erfarenhet! Det ska bli så spännande att se om ni där hemma i Sverige kommer tycka att jag har ändrats, eller om ni kommer se mig som samma person som jag var den där dagen för 11 månader sedan. Jag tror nämligen inte att jag är det. Jag tror att jag nu är en tjej på snart 20 år som har lärt sig att fatta egna beslut, som ser på sig själv på ett annat sätt, som kan stå på sina två egna ben och klara sig alldeles galant. Jag är inte längre samma rädda, fega, lilla tjej från en håla i södra Sverige, utan jag har växt och förhoppningsvis kommer ni också kunna se detta. Jag har fått en annan syn på livet och jag har blivit mer säker på den jag är. Livet går fortfarande upp och ner, och jag trillar tillbaka i gamla banor ibland, men vem gör inte det? Det tillhör livet! Man kan inte alltid vara stark, utan det är viktigt att kunna visa svaghet också, vilket jag lärt mig mer under detta år än någonsin innan. Det är inte så att jag försöker säga att jag är en annan person, för det är jag inte. Men jag har växt, och det känner jag mig faktiskt väldigt stolt över :)

Men iaf, denna helg har firats med ingen annan än självaste Karin Callenås! Den har varit lite smått galen, men oj så bra! Igår drog vi först till en outlet där lite nödvändigheter inhandlades innan det blev letande efter resväska till mig själv. Dock valde jag att vänta ett litet tag till, då jag vill kunna se lite mer hur mycket packning jag kommer ha och hur stor väska som behövs, för tro mig, det där var inget lätt val! Hem efter det för att kolla lite Hawaii detaljer och sedan drog vi över till grabbarna i området tillsammans med Linda. Blev däremot en tiiiidig kväll, då det inte riktigt var vår grej, men att avsluta kvällen i soffan framför "Just go with it" var inte helt fel det heller :) Den pyttelilla nackdelen var att man inte somnade förrän 2.. och alarmet stod på 4.30... Lite koko i huvudet var vi allt när vi skjutsade min värdpappa. Men väl ute i friska luften piggnade vi till, så stannade på Safeway på hemvägen och köpte lite frukost (5.00 en söndagsmorgon.. haha) Och inte kan man somna om efter det inte! Blev ist lite film och ännu mer frukost innan vi återgick till vårt Hawaii planerande (det låter som att vi jämt planerar denna resa, men vi är inte så effektiva, så vi kommer inte så långt varje gång ;)) Nu är vi dock snart i mål tror jag, skönt det! Vid 11.30 drog vi på bio, sista delen i Harry Potter! Sjukt mycket bättre än vad jag trodde den skulle vara, så helt klart sevärd :)
Filmen var klar vid ca 2.00 men då man varit upp från 4.30 kändes det som mitt i natten! Denna dag har varit så LÅNG! Och det har faktiskt känn väldigt bra. Kanske ska börja gå upp så tidigt varje morgon, så man får ut mer av dagarna? Eeeeller kanske inte, haha. Kan knappt hålla ögonen öppna nu, så det blir tidigt i säng ikväll!
Nu väntas tre dagars jobb innan vi drar på roadtrip till självaste LA!! DET kommer bli fantastiskt bra :)

Bara för att det blev så mkt text idag får ni en bild på trötta lilla mig.
Sängen lockar kan jag säga!


/Filippa

Suprised.

Fredag var det ja!
Fick sluta redan vid 12.30 idag, då min vmamma och barnen åkte iväg till hennes bror över helgen. Därav kunde jag lyxa mig med, ett alltid lika trevligt (men galet), skypesamtal med kära mor, far och bananen. Cirkus en timme efter det kom Linda över och vi drog oss mot poolen. Hängde där några timmar innan det blev hem till mig för att softa med lite matlagning och film. Mys på det!

Karin skulle egentligen kommit hit imorgon på monnen, men då hon hittade skjuts ikväll/natt så bestämde hon sig för att åka redan då. Med andra ord kommer jag få gå upp och släppa in henne runt 3 inatt.. tack Karin ;) Men imorgon blir det nog en spännande dag. Vi funderar på att åka till en outlet, vi måste planera hawaii (som vanligt), jag måste köpa resväska plus lite annat smått och gott och sen ska vi förmodligen på avskedsfest på kvällen! Vi blev nämligen inbjudna av en som bor här i mitt område. (Har typ inte pratat med människan innan, men det kan ju bli kul det med, haha)

Upp klockan fyra sen på lördag natt/ söndag morgon för att skjutsa min vpappa (som ska iväg och tävla i ett stort triathlon), så att vi kan få ha bilen för dagen. Känner mig SÅ taggad för det.. menmen, då kan vi iaf ta en slappisdag och förhoppningsvis se nya Harry Potter :)

Uppdatering kommer när den kommer!

/Filippa

Mormor och morfar!

Jag tror jag har världens finaste mormor och morfar!
Jag fick idag ett supergulligt kort från dem, och oj så glad jag blev! Ni ska veta att ni är saknade där borta på ekstigen.. När jag kommer hem så har jag bjudit in mig själv på fika hemma hos er! Vi ska dricka kaffe, äta bullar, spela kort och ta igen förlorad tid :D så ni kan ju börja förbereda er redan nu, hihi.
Tack för att ni är så bra, och för att ni kommer ihåg att tänka på mig. Det betyder så mycket! Och jag lovar att vara rädd om mig de sista veckorna tills vi ses igen.
Ni är bäst! Kärlek.

Idag var det som sagt Train Town som stod på schemat. Jag låter bilderna tala för sig själva!

Nu tror jag att jag ska jobba lite mer på ett pussel jag och barnen har hållt på med ett par dagar. Jag förstår inte, men det är så fruktansvärt beroende! Jag bara måste få klart det.. Familjen är inte ens hemma, så jag ska gå och sätta mig själv och pussla.. haha!

En bra helg ligger dessutom framför!

/Filippa